Du bromsar in intill mig med ett frustande.
Du är trött.
Sliten och gammal men Trofast.
Du spärrar upp.
Sluter in
Mig bakom blinda dörrar.
Och iväg.
Rullande andning och
fallande flämtningar.
Liksom du.
När jag susar mellan glesa framtänder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det var lääääänge sedan du postade något. Gött att du inte har glömt av din kära blogg.
Förstår dock inte så mycket av inlägget. Förutom att du blir uppäten av något.
Eftersom den som bär iväg med dig inte verkar så graciös så utgår jag från att det inte är något gott, och att "Trofast" inte behöver betyda i en god bemärkelse. I så fall så skulle det kunna ha och göra med en negativ attityd eller tendens som "bär iväg med dig" mot din vilja. Också eftersom det är blinda dörrar så får jag intrycket av att du inte vet vart du ska.
Men som med det mesta du skriver så kan det betyda precis tvärtom. Bärandet kan lika gärna vara något gott, att Han tar vid där du inte längre orkar och att du är omsluten och liksom innesluten i Kristus. De blinda dörrarna kan vara blinda för vem de släpper in, liksom oberoende av de insläpptas tidigare liv.
Och utifrån denna synvinkel sett så skulle tröttheten kunna anspela på Kristi lidanden.
Jaja...som sagt så kan man ju tolka detta på femtielva olika sätt.
Kul att du låter kreativiteten få spelrum iallafall.
Bless U!
...........hinneR emelleRtid inspiRiseRas!!...........
}¤{
Skicka en kommentar