Du födde mig gav mig mitt tal.
Jag kunde säga, om än oklart,
jag kunde säga.
Det brusade till i mina stämband
ibland, men jag skulle träda fram.
Jag kunde säga, om än oklart,
men jag kunde inte skriva.
Min kropp var kompakt,
lemlös.
Och du rörde mig, din hand blev min.
Men jag kunde inte skriva.
Åh, vad jag önskar jag kunde skriva!
Om inte ett långt stycke, blott
ett - hundra - sexti - tecken.
Och du rörde mig.
Du rörde mig till ord, ej tårar.
Du rörde mig till ord.
Men mina ord tycktes färglösa.
Text i kontext
b a r a , n a k n a , o r d
.
Lugnt vaggade jag
av å an
färg ibland oss
men oftast blott svart.
Jag saknade inte ord, men glada tårar.
Färgglada tårar rann av som en filt under solarnas zenit.
Irrade kring ut ur ögon betäckta med slöjor av blygsel.
Putsade rodnad där synden och skammen slogs hårt om regering.
Väl känt är det dock att riken i strid med sig själva går under.
Stulet från Gud ut av mänskan, som alla slags ondska bemästrar,
elden som brinner i henne, på tungans två spetsar sig reser.
Båda är vässade horn som har ställt sig i tjänst hos den onde.
Det som bestämts att bli mångfald förvrängdes i tudelad ångest.
(Hon hävdar sin rätt till den jord som i allt sedan skapelsens gryning
har varit lagd under henne som tecken på frihet i ansvar.)
Skedde den dag då ni önskade hellre att ensamma vara.
Ensamma varar nu såren ni rispat mot skärvor av tegel,
byggnadssten, glas och betong. Lyft din blick och glo djupt in i lasern.
Vetenskapsunder som allt sedan helvetsmaskinen vill krossa
allt hos din egen förmåga med förbehåll för att du tömmer
den långa men döende skålen du erbjuds vid biobesöket.
Skratta du nu men din hjärna, jag ser den, den plägar att lossna.
Ögonen vill falla ut och tillfalla maskinen du skapat.
Lemmarna äger jag redan med händer och fötter de fyra.
Vänd om mens Guden är nära och krossa din spegel i TV:n.
---
Du födde mig gav mig mitt tal.
En människas tal.
Jag är ingen mänska.
Men sedan hennes första fall, faller-allan-jag.
Vill du tala om du än dör?
Vänd om medan Guden är nära och återta
barnaskapsrätten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ser mycket som pekar på att "jag" är människan, alltså människan som skapelse. Människan har ett odjurs tal. Och vi mognar.
Gud rörde vid människan genom att själv bli en del av henne. Sen blev hans hand "min" dels genom att Han blev en del av oss men också genom att vi blev hans kropp.
Gud gav oss liv men gjorde oss inte levande, eftersom verkligt liv kommer genom ett aktivt sökande och finnande av Gud. Alltså vi fick ord men inte tårar, som står för ett levande och pulserande hjärta.
Hexametern sammanfattar människans förbannelse och underkastelse/slaveri under synden och skammen.
Vi gjorde vår relation med Gud institutionaliserad, till en maskin som gör oss till hjärndöda zombies som tror att det liv vi läser och pratar om är vårt eget, men i själva verket är vi bara åskådare.
"Jag" är ingen mänska - jag är människor.
I upprättandet är vi inte längre den förbannde människan.
Hm...kanske något sådant...finns säkert mycket mer att läsa och se i detta...försökte kommentera stycke för stycke.
Nice iallafall! =)
Kram
heJ! Vi har setts som hastigast på Humanisten genom Mr Wood. Jag tar mig friheten att säga några ord här.
Din diktning går genom ett sorts friare tal, via diverse formellare verser och bildliga element, och tillbaka till begynnelseformen igen. Det blir intressanta "utflykter", kanske en sorts solon/mellanspel, som alltså ändå är sammanknutna. Och det märks ju att du reflekterar över vad du skriver genom hur du skriver det!
Att skriva i färg blir man ju hemskt inspirerad att prova :-) Personligen skulle jag aldrig någonsin bli färdig ifall jag påbörjade alla de valmöjligheterna, så jag vågar inte ens försöka ;-)
Med "jag kunde säga." är det bra att du utelämnar VAD man kunde säga. Vi säger väl aldrig "säga" utan ett "det" eller någonting annat efter... Därför blir det spännande att du skriver "säga" istället för "tala". Det visar nog att förmågan snarare än föremålen för förmågan är det viktiga här...!? Fastän glädjen över sägandet snart bleknar, när man inser att man vill kunna fånga ännu mer.......
Själv är jag nästan i en omvänd utvecklingsfas nu. Jag kan skriva men inte säga...
Du föreslog på Eriks blogg att han kunde pröva läsa in sin observation. Själv har jag under vintern så smått försökt ge röst åt mina skrivelser.
Vad jag undrar är om det finns något enkelt kommando på blogspot:en för att lägga upp ljudfiler -? Precis som med bilderna... I så fall har det förbigått mina ögon. Annars får jag (=relativt oteknisk) ta reda på hur man vanligen löser historien med ljudspår över nätet...
Skicka en kommentar