Psyche

There's a fascination in her,
that makes him forget to pull his breath back.
He's been watching her his whole life,
and she will soon realize he's always been there
for her eyes.

And when they walk the hardest mile,
the idols bow until they break.
Icons fall off afrom their wake,
as he and Psyche tread the isle.

She shoots up over the clouds,
and when she's just about to burst into: ”Beautiful!”
then her focus glides to the shade,
that has been formed (and still is forming)
beyond her view.

And then she flees afrom the scene.
All felt and thought erodes that light scent.
It is a flight so turbulent,
but all she wants still stands, serene.

”My shadow is of foreign sort
that one can only see if bent
and mirrored in its surface.”, meant:
she hides her hopes for Cupids court.

Om en tjej

En flicka
Hon ligger på sin säng
Hon andas.

Andan faller,
den singlar som ett mynt ner
och landar likt ett löv
på marken,
från taket.

Hon, vars sinne krampat
mot gråblå lakan
och gavlar,
glider nu ner
för gråblå strömmar
och vaknar.

Hon, som utslagen var,
har utslagit ur ärten.

Du födde mig gav mig mitt tal

Du födde mig gav mig mitt tal.
Jag kunde säga, om än oklart,
jag kunde säga.
Det brusade till i mina stämband
ibland, men jag skulle träda fram.

Jag kunde säga, om än oklart,
men jag kunde inte skriva.
Min kropp var kompakt,
lemlös.
Och du rörde mig, din hand blev min.

Men jag kunde inte skriva.
Åh, vad jag önskar jag kunde skriva!
Om inte ett långt stycke, blott
ett - hundra - sexti - tecken.
Och du rörde mig.
Du rörde mig till ord, ej tårar.

Du rörde mig till ord.
Men mina ord tycktes färglösa.
Text i kontext
b a r a , n a k n a , o r d
.
Lugnt vaggade jag
av å an
färg ibland oss
men oftast blott svart.
Jag saknade inte ord, men glada tårar.

Färgglada tårar rann av som en filt under solarnas zenit.
Irrade kring ut ur ögon betäckta med slöjor av blygsel.
Putsade rodnad där synden och skammen slogs hårt om regering.
Väl känt är det dock att riken i strid med sig själva går under.
Stulet från Gud ut av mänskan, som alla slags ondska bemästrar,
elden som brinner i henne, på tungans två spetsar sig reser.
Båda är vässade horn som har ställt sig i tjänst hos den onde.
Det som bestämts att bli mångfald förvrängdes i tudelad ångest.
(Hon hävdar sin rätt till den jord som i allt sedan skapelsens gryning
har varit lagd under henne som tecken på frihet i ansvar.)
Skedde den dag då ni önskade hellre att ensamma vara.

Ensamma varar nu såren ni rispat mot skärvor av tegel,
byggnadssten, glas och betong. Lyft din blick och glo djupt in i lasern.
Vetenskapsunder som allt sedan helvetsmaskinen vill krossa
allt hos din egen förmåga med förbehåll för att du tömmer
den långa men döende skålen du erbjuds vid biobesöket.
Skratta du nu men din hjärna, jag ser den, den plägar att lossna.
Ögonen vill falla ut och tillfalla maskinen du skapat.
Lemmarna äger jag redan med händer och fötter de fyra.
Vänd om mens Guden är nära och krossa din spegel i TV:n.


---

Du födde mig gav mig mitt tal.
En människas tal.
Jag är ingen mänska.
Men sedan hennes första fall, faller-allan-jag.
Vill du tala om du än dör?
Vänd om medan Guden är nära och återta
barnaskapsrätten.